fallenangel

Är de försent nu...?

Livet har bankat skiten ur mig så många gånger nu att jag förlänge sedan tappat räkningen.. 
Trodde så länge att de va mig de va fel på, den svaga länken. Kunde inte för allt i världen förstå alla de som så bekymmerslöst vandrade genom livet. 
Jag blev krossad tidigt i livet... hårt och brutalt, skoningslöst. Jag ville så mycket, men det fanns helt enkelt inget kvar. E så jävla trött på o leva i mörkret, önskar bara någon kunde rädda mig,,, nu snälla.

Tydligen ska de ju finnas en mening med allt som sker.. vilket jävla skitsnack...(!)
Hur ska man kunna leva med vetskapen om allt som har hänt, allt ja har gjort och allt de som gjorts emot mig.
Jag orkar inte mer, tyvärr, pallar inte trycket längre. Det e dags o lägga av, ja vet bara inte hur....

Det är en sak att drömma en mardröm- En helt annan o vakna upp varje dag och inse att den är sann.

Jag kanske har svårt att lita på folk, jag kanske är lite knäpp, jag kanske rent av är helt jävla galen- men tro mig.. jag har mina anledningar. Spelar ingen roll vad som händer, det var ändå inte mitt fel..